Förslaget om att höja schablonavkastningen på ISK
Just nu går diskussionerna varma kring en höjd skatt på sparanden i investeringssparkonton (ISK). Förslaget är att schablonavkastningen på ISK, ska höjas med 0,25%-enheter. Jag tycker frågeställningen blir aningens snedvriden, vi behöver lyfta blicken.
Jag tycker inte att problemet i sig är skattehöjningen, utan snarare vilka signaler det sänder till den som vill göra något gott för framtiden och spara.
För att ta ett konkret exempel: Om du har en kvarts miljon kronor på ditt ISK-konto handlar det om en skattehöjning på i storleksgraden 250 kronor per år. Jag är övertygad om att det inte kommer att resultera i att färre personer sparar via ISK, eftersom det fortfarande är väldigt gynnsamt skattemässigt.
Däremot tycker jag att vi fokuserar på de små penseldragen när vi istället borde lyfta blicken och se hela målningen: Den största kostnadsposten i ett hushåll är kopplade till bostaden.
- 2016 hade svenska hushåll i genomsnitt en skuldsättningsgrad på över 187 procent
- Ränteutgifterna var 2,5 procent av disponibel inkomst
- Hushållens skulder ökat mer än inkomsterna sedan finanskrisen under 90-talet
Jag tror att ni förstår var jag är på väg: Får vi problem med boendeekonomin kommer många att tvingas skära ner på sitt sparande. Och det oavsett om skatten höjs eller sänks. Som ni vet är jag för att spara, men frågan är om vi, med låg eller minusränta, kanske gör oss en större tjänst att spara genom att amortera istället?
För en sak är säker: Det lär inte dröja länge innan räntan kommer att höjas, och fram till dess gör vi oss nog kanske en större tjänst att amortera.
